Igår fick jag hämta ett presentkort på några hundra till Lidl från en ideell förening här i stan. Det är så illa att det gapar tomt i kyl, frys och skafferi här. Jag ligger långt under existensminimum varje månad tills bostadstillägget börjar rulla in.
Betalade räkningar i fredags morse och efter det hade jag ett par hundra kvar. Någon sa till mig att ringa soc, men det har jag försökt och får ingen hjälp därifrån även om det bara är tillfälligt. Så jag fick tips av en bekant om denna förening som hjälpte mig.
Nu har jag mat hemma för några dagar, men saknar en hel del som tvätt och städmedel, basvaror, kryddor och sånt.
Gissa om jag ska storhandla sen?
Jag försöker sitta och pyssla så mycket jag orkar och ska försöka sälja, men det går lite segt för orostankarna fladdrar lätt iväg och pyssel ska göras med glädje och kärlek tycker jag.
MEN
En jäkligt bra egenskap jag har är ändå att försöka vara positiv (åtminstone utåt) för det mår man ju ändå bättre av. Och förhoppningsvis kommer utbetalningen i slutet av september om jag har tur.
Så jag kämpar på.
Så, varför berättar jag detta undrar säkert ni?
Därför att jag vet att jag inte är ensam om att ha det så här svårt - tvärtom så är det många som sitter i samma sits.
Och kan jag ge lite hopp om att det finns andra vägar att söka hjälp än soc som borde vara dom som hjälper så känner jag mig nöjd.
Visst är det förnedrande, men jag känner ändå att jag kanske ger lite hopp till någon som behöver.
Kämpa på!
Bättre tider kommer.
Nu ska jag göra mina morgonrutiner och sen kanske sätta mig en stund vid mitt pyssel. Jag ska bara ladda mentalt och få in lite positiva tankar i ärthjärnan. Och det får jag nog om jag sätter på lite Spansk musik.
♥️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
✨🌺 Tack för din kommentar. Välkommen tillbaks 🌺 ✨