Att vänta gör mig stressad.

I måndags väntade jag på snickaren som skulle börja greja i köket. Jag väntade och väntade, men ingen snickare kom.

I går kom han och höll på i köket till efter lunch.

Ganska jobbigt att vänta på folk och ha dom här, för jag kan inte vila, eller ta mig för nåt.

I morse redan 5.30 skyndade jag mig och städade/diskade undan i köket för elektrikern ska ju greja med elen.

Skulle behövt tvätta kläder, men jag ville ej sätta på maskinen ifall strömmen behövs brytas.

Vid halv tolv kom elektrikern. Han kikade lite sen sa han att han kommer tillbaks efter han varit på lunch......

Jag är skittrött och kan inte vila eftersom jag inte vet när han kommer.

Och när elektrikern är klar så kommer dom med kyl och frys antingen i eftermiddag eller i morgon.

Jag sa att det vore bra att veta när så jag hinner plocka ur gamla kylen och frysen.

Det är ju ingen idé att börja förklara att jag behöver planera och ha tid på mig.

I morgon är det onsdag och dags för mig att åka till samordningen, men jag har ju inte kunnat/vågat starta maskinen för att tvätta och jag behöver verkligen det.

Och det var inte alls smart av mig att vara så "aktiv" i helgen, för jag är helt drained...

Att jag är extra slut har nog säkert att göra med att tankarna vandrar såklart iväg till lilla Mamma som kämpar på.

Två av mina systrar åkte dit igår för dom hade ringt från boendet och berättat att mamma blivit sämre. 😢💔