Lite lättad

Jag har levt som i en bubbla sen jag kom hem från senaste sjukhusvistelsen i Köping. Noll energi, låg, och gråtit hej vilt ( i smyg när jag varit själv)
Känns såklart så tråkigt att jag liksom "säckade" ihop när det blev lite rörelse i butiken, jag som i normala fall älskar när det händer saker fort, mycket och i stress. Tidigare har jag fungerat kanonbra vid såna tillfällen, men jag får nog kanske inse att jag är inte samma Catta nu som innan jag blev sjuk. Det är jobbigt.

Men så idag ringde min handläggare U från arbetsförmedlingen och frågade hur det är med mig, och jag sa som det var, att jag tar en dag i taget.
Vi kom överens om att jag slutar på arbetsträningen och ser vad min läkare säger när jag ska dit den 24/11.
Men jag får behålla min ersättning till dess, och det känns så skönt.
Så nu får jag se vad min läkare säger om allt. Nervöst så klart, men jag hoppas på bra resultat.

Jag vill ut och träffa folk, och jag vill jobba i den mån jag kan. Men som jag mått senaste tiden så känns det skrämmande på nåt vis.