Skulle det smälla till igen?

I Fredags hann jag vara på arbetsträningen kanske en timma om jag minns rätt, sen började jag må så himla dåligt. Det började på precis samma sätt som när jag fick min hjärnblödning med att det kändes som att ögonen rullade i skallen och jag kunde inte fokusera blicken utan så mångdubbelt av allt.

K som äger butiken såg ju såklart att jag mådde dåligt och frågade om han skulle ringa någon. Jag ville själv ringa till Micke eftersom jag bara väntade på att det skulle smälla till som sist, och fick en sån känsla av att smäller det till igen så är det tack o hej. Därför ville jag att Micke skulle komma.

Tur att han fattade vad jag sa, för jag hade ganska svårt att prata ordentligt.

Det tog inte lång stund så var han hos mig, och ringde ambulans som kom på en kort stund. 

Dom kollade till mig snabbt sen blev det prio-etta till akuten i köping.

Under tiden som ambulanskillen undersökte mig och satte nålar så väntade jag fortfarande på att den där smällen skulle komma.

In på akuten och snabbt upp på röntgen, sen vänta på svar.

När läkaren kom och berättade att dom inte såg något som visade på en ny blödning så bröt jag ihop av lättnad. Han sa också att jag skulle få stanna för observation, så jag sa till Micke att han kunde åka hem.

Ibland känner man sig ganska ensam.

Blev hämtad och upprullad på stroke-avdelningen där jag låg efter jag hade legat på Akademiska. Jag vart ganska lugn när jag kom upp där, för dom tog så väl hand om mig sist jag låg där.

Jag tror jag kom upp på avdelningen vid 16- tiden och då kopplade dom på mig en sån telemetri-grej som skulle sitta upp till 24 timmar.

"Telemetri är en kontinuerlig övervakning av patientens hjärtverksamhet. EKG-sladdar kopplas på bröstet och anslutes till ett övervakningssystem. Telemetri används på intensivvårdsavdelningar, under operationer, efter hjärtinfarkt mm. På bildskärmar ser sjukvårdspersonalen patientens EKG (dvs hjärtrytmen) hela tiden."

Och från det jag kom upp på avdelningen så kom sköterskor in varannan timma och gjorde stroke-tester, tog blodprover, blodtryck och temp. Det var ganska jobbigt på natten för precis när jag lyckades slumra in så var det dags för nya prover. Mina armar ser ut som själve fasen av alla stick. Jag är ganska svårstucken ibland så dom fick böka ganska mycket för att få sina rör med blod.

Detta är bara efter första blodprovsomgången.

På Lördag förmiddag fick jag göra en till röntgen av skallen, och sen vänta på läkaren som förhoppningsvis skulle meddela att det såg bra ut.

Han kom på eftermiddagen och berättade att alla tester såg bra ut och det syntes ingenting på röntgen förutom den förra "lagningen" i skallen som hade läkt fint.

Så jäkla skönt att höra.

Han trodde att det besvären jag hade fått denna gång berodde på stress, och det verkar inte ett dugg konstigt eftersom jag har en sån inre stress hela tiden.

Så detta var nog inget konstigt alls att det hände. Kroppen sa nog bara till att nu räcker det.

Hur jag ska få ordning på stressen vet jag inte eftersom det är vissa saker som stressar mig nåt enormt, och jag vet inte hur jag ska lösa det.

Sen jag kom hem i lördags så har jag sovit så sjukt mycket, och jag känner att det verkligen behövs.

Idag stannar jag hemma och jag tänker vila så mycket jag bara orkar.