Åh, det känns så känslosamt. Imorgon hoppar jag på bussen här i stan, möter min lillasyster Katja i Skinnsberg, sen åker vi vidare mot Kolsva och möter upp vår syster Monika.
Vår lilla Mamma ska inte bo kvar på det stället hon bott på i flera år. Hennes sjukdom blir ju värre och värre, och nu ska hon bli flyttad till en omvårdansavdelning. :(
Det kommer bli väldigt jobbigt, men ändå känner jag att jag vill verkligen träffa Mamma, min fina Mamma som har förändrats så av denna vidriga sjukdom. Tänk om hon hade fått vara klar i knoppen och pyssla med blommor i en trädgård. Mamma hade så gröna fingrar, och den vackraste trädgården.
*****
”Jag har en hemlig trädgård som ingen annan når.
I den följer jag dolda stigar men undviker täta snår.
Bländas ibland av solen och känner doft av viol.
Den vackra steniga muren lyser av kaprifol.
Jag skördar mina frukter och njuter av mitt vin.
Min hemliga trädgård är fridlyst för den är bara min.”
Hoppas det går bra :)
SvaraRaderaTack. Jo, det har gått bra, men det är ju så jobbigt att se henne så dålig. <3
RaderaHej vännen! Låter absolut inge kul det där med din/er mamma! Jag förmodar att hon är dement? Låter så när du skriver om henne! Och är det så så förstår jag att det är jobbigt, har jobbat/jobbar fortfarande med personer och går in i demens! Det är fruktansvärt att stå vid sidan av och titta på.
SvaraRaderaDet ända man kan göra är att finnas där!
Skönt att besöket gick bra!
Bamse kram Amie
Ja, dement, Altzeimers. Hon är bara som en liten fågelunge och kan inte prata eller nåt. Lilla Mamman <3
RaderaKram
Beklagar verkligen, demens är djävulens elaka påhitt!Lider verkligen med alla som får den diagnosen och för alla anhöriga runt om! Tack och lov så är jag än så länge förskonad gällande anhöriga och denna sjukdom, två mostrar visserligen som idag lever med denna sjukdom, men inga som jag har nära kontakt med! Ja, livet som dement är skört och väldigt jobbigt för den sjuke, men nog värst för den som står och ser på! Som minns den person de en gång tidigare varit. Så tänk och minns din mamma som hon en gång var, prata med henne som om allt var som vanligt, krama henne och ta hand om henne. Även om hon inte är så medveten eller kanske minns er så minns hon i alla fall vad kärlek är!
SvaraRaderaBamse kram till dig och dina systrar och framför allt din mamma