Hjärnspöket.

I Fredags åkte jag själv på bussen till Skinnsberg och träffade många kära <3.
En av de bästa dagarna på länge fast flera personer saknades <3

Inte nå märkvärdigt alls egentligen att åka buss, eller hur?, men för mig nu för tiden så är det väldigt stort att våga göra nåt helt själv,Har haft kära omkring mig hela tiden sen jag kom hem från Akademiska o Strokeavd i Köping.

I morgon går Micke tillbaks till jobbet och Robban jobbar i Skinnsberg <3

Jag kommer vara själv hela dagarna, ja förutom Hårbollen, Mervil och Higgoli såklart. Känner mig jätteängslig, men vet ju att det går bra..Men ändå, jag känner mig pytteliten och oroar mig.
Jag har massor med tider inbokade till rehab, sjukgymnast osv, och dom är så bra och hjälper mig, men hur sjutton ska jag ta mig till alla dessa möten?

När jag tar en väldigt sakta promenad ner på stan så blir jag utslagen restan av dan sen.

Det här jäkla Hjärnspöket har verkligen fått mig att tänka på både ditt och datt. Inget ont som inte har nåt gott med sig, helt klart, men ändå, jag är inte så himla kaxig nu när jag vet att jag ska vara själv hemma.