Hälleskogsbrännan.

I går när jag cyklade ner till samordningen var jag ju sjukt trött och hade hellre legat kvar och sovit.

Men efter vi hade ätit frukost där så bestämde vi att vi skulle åka och kika på Hälleskogsbrännan.

Jag tänkte att jag följer också med och i fall jag inte skulle fixa att promenera omkring där så sätter jag mig på en stubbe och väntar på dom andra.

Vi åkte förbi huset som Micke bodde i när vi träffades. Så mysigt.

Från parkeringen såg man utsiktstornet och jag tänkte att jag ska fasen gå upp där.

Jag är löjligt höjdrädd ska tilläggas.

Dom har gjort jättefina "vägar" man kan gå, även med rullstol och barnvagn.

Toaletter och skötrum finns också där.

Vill man vila så finns små bänkar här och där.

Vi närmar oss tornet.

Dit upp skulle jag. Ser ju inte så högt ut, och det kanske det inte är för nån som inte är höjdrädd.

Jag tänkte inte, utan började bara gå upp.

Att jag själv ser ut som en hälleskogsbränna bjuder jag på.

Rätt så nöjd med att jag fixade promenaden och att gå upp i tornet.

Så kom jag och tänka på när vi var i Italien och jag kämpade mig upp till Civita.

Tror det var drygt 3 månader efter hjärnblödningen. Fattar inte hur jag orkade då..