3 år sen.

Idag för 3 år sen kom hjärnspöket till mig.

Vid den här tiden tror jag att jag var på väg till Akkis i ambulansen, eller så var jag redan där.

Tiden har gått ganska fort känns det som.

I morgon fyller Micke år, och jag hade tänkt fixa nåt extra mys för honom för att han är så himla go och gör så mycket för att underlätta för mig.

Jag har inte kommit på nåt bra, men ska försöka ordna en liten hotellövernattning lite längre fram.

Förra veckan var jag på samordningen på Onsdagen och Fredagen och i Lördags var vi på kalas.

Igår hade jag noll ork att göra nånting, jag var totalt slut.

Idag har jag legat och vilat flera timmar.

På Onsdag och Fredag är det dags för samordningen igen, så det är vila som gäller för mig för att orka ta mig dit, och sen massa vila efteråt.

Känns inte så himla kul att behöva kraftsamla för några timmar i veckan och sen vara utslagen och inte orka nåt hemma.

Jag vill göra massor, men när orken inte finns så är det svårt.

Det är verkligen ingen lek att må så här.

Jävla skitspöke!